publicerad: 2021  
konversation konversationen konversationer
kon·vers·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
artigt sam­tal utan djupare inne­håll vanligen i större sällskap
konversationskonst; bordskonversation
konversation (mellan några) (om någon/något/sats)
konversation (mellan några) (om någon)
konversation (mellan några) (om något)
konversation (mellan några) (om sats)
konversation (med någon) (om någon/något/sats)
konversation (med någon) (om någon)
konversation (med någon) (om något)
konversation (med någon) (om sats)
föra en konversation; konversationen flöt trögt; han in­ledde en konversation med sin bords­dam
äv. om formellt sam­tal utan djupare engagemang
en lärd konversation
spec. i språk­pedagogiska samman­hang
konversationsövning
äv. om någons sätt eller dylikt att sam­tala
hans konversation rörde sig huvud­sakligen om sport och bilar
äv. ut­vidgat vanligen i sammansättn.
chattkonversation; mejlkonversation; sms-konversation
belagt sedan 1785; till konversera