SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 brunkulla brunkullan brunkullor brun|kull·an substantiv bru`nkulla ● en orkidé som har talrika, mörkt vinröda blommor i kort ax och som ger ifrån sig en fin doft av kakao el. vanilj brunkullan är Jämtlands landskapsblomma belagt sedan 1757; till brun och kulla, till kull 'hjässa; topp'; jämför kulle SO Alfabetisk lista brunglada (glada) brunhyllt adj. brunjord subst. brunkol subst. brunkol (kol) brunkulla subst. brunkål subst. brunmåla (brun) brunn subst. brunnit (brinna) brunnsborrning (brunn) Till alla ordböcker