publicerad: 2021  
burk burken burkar
burk·en
substantiv
● mindre förvaringskärl med lock och ofta cylindrisk form; av glas, plåt, plast m.m.; särsk. anv. för förvaring (och konservering) av mat­varor och kemikalier
burkmat; burköl; burköppnare; brödburk; glasburk; konservburk; marmeladburk
en burk (med något) en burk (något)
öppna burken; en burk målar­färg; en burk ärt­soppa; koka sylt och lägga på burk; det var inte lätt att hitta bland alla burkar och flaskor i bad­rummet
○ äv. om större före­mål med liknande form, ofta i metall­hölje
de där burkarna på taket är till för ventilationsanläggningen
○ spec. var­dagligt tv-apparat
dumburk
de satt fram­för burken hela kvällarna
○ spec. äv. var­dagligt en stationär dators låd­liknande del som inne­håller central­enhet, hård­disk m.m.
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska budhker; besläktat med engelska body 'kropp', trol. även med botten