publicerad: 2021
1klinka
klinkade klinkat
verb
●
spela ett (sträng)instrument utan att kunna det särskilt bra el. för att öva
någon klinkar (på) något
klinka på gitarren; klinka på pianot; klinka skalor
belagt sedan 1697;
ljudhärmande; trol. en sidoform till
2klinga
2klinka
klinkan klinkor
klink·an
substantiv
1
låsanordning på dörr i form av en kort, vridbar stång som påverkar låskolven
dörrklinka
lyfta på klinkan
belagt sedan 1600;
av lågtyska klinke med samma betydelse; trol. ljudhärmande och besläktat med
1klinka!!