publicerad: 2021  
demon demonen demoner
demon·en
substantiv
[-å´n]
● ond ande i folk­tro och dylikt; särsk. som orsak till psykiska oros­tillstånd
han beskrevs ofta som en man jagad av demoner
○ äv. neutralt i antika kulturer lägre ande­väsen
○ äv. försvagat vanligen i sammansättn.
demonregissör
○ äv. som en sorts personifikation av ångest
hans demoner höll honom vaken på nätterna
belagt sedan 1797; ur grek. dai´mon 'guda­väsen; ande'