publicerad: 2021  
drälla drällde drällt, presens dräller
verb
dräll`a
1 var­dagligt ofta med partikel, sär­skiltomkring plan­löst förflytta sig hit och dit
JFR 1driva 3
någon dräller (någonstans)
ungdomarna drällde om­kring på stan; föräldrarna ville inte ha hennes kompisar drällande i huset på kvällarna
○ äv. vårds­löst spilla eller slänga
någon dräller (något) (i/på något)
någon dräller (något) (i något)
någon dräller (något) (på något)
hon drällde kak­smulor på golvet; drälla kläder på golvet
belagt sedan 1889; sv. dial. drälla 'falla ned; tappa; spilla'; av ovisst urspr.
2 var­dagligt före­komma (i) stor och oordnad mängd
något dräller av något/några (någonstans)
något dräller av något (någonstans)
något dräller av några (någonstans)
det drällde av ungar på gården
○ äv. med konstruktions­växling
boken dräller av tokiga in­fall
belagt sedan 1947
drälladrällande