publicerad: 2021  
droppe droppen droppar
dropp·en
substantiv
[dråp`e]
● liten, nästan klot­formig vätskemängd som hålls samman av yt­spänningen
blodsdroppe; regndroppe; vattendroppe
en droppe (något) en droppe (av något)
regnet föll i tunga droppar
○ äv. all­männare mycket liten vätskemängd spec. om medicin
hon har aldrig smakat en droppe starkt; fem droppar kaffe till bara
○ äv. om före­mål med liknande form
snödroppe
○ äv. bildligt i ett ut­tryck för att tömma ut alla upp­tänkliga resurser
spriten gick åt till sista droppen; de mjölkade projektet till sista droppen
det var droppen (som fick bägaren att rinna över) det var den sista på­frestningen som krävdesför att tåla­modet skulle brista eller dylikt: han hade länge tänkt sluta röka och prishöjningen på tobak var droppen som fick bägaren att rinna över
droppen ur­holkar stenen ihärdighet ger så småningom resultathon tvekar inte att försöka om och om igen i vetskap om att droppen ur­holkar stenen
en droppe i havet ur­sprungligen bibliskten för­hållandevis mycket liten mängdofta om otillräckligt bi­drag eller dylikt: de arbets­tillfällen som turismen ger är bara en droppe i havet efter­som tusen­tals människor går arbets­lösa i regionen
kämpa till sista droppen kämpa tills alla krafter är slutlaget kom sist, men spelarna hade i alla fall kämpat till sista droppen
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska drupi, dropi; gemensamt germanskt ord, bildat till drypa