SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 druid druiden druider dru·id·en substantiv drui´d ● fornkeltisk präst med funktion äv. som skald m.m. druidaltare; druidkult belagt sedan 1651; via franska av lat. dru´ides, plur., 'druider'; av keltiskt urspr. SO Alfabetisk lista drottkväde subst. drottning subst. drottningsylt subst. drucken adj. druckit (dricka) druid subst. druidaltare (druid) druidkult (druid) drul subst. drulla verb drulle subst. Till alla ordböcker