publicerad: 2021  
enhet enheten enheter
en·het·en
substantiv
[e`n-]
1 egenskapen (hos något mång­faldigt eller samman­satt) att ut­göra ett enda helt
JFR helhet
enhetssträvan; riksenhet
landets kulturella enhet; spridda notiser utan enhet och samman­hang
○ spec. om egenskapen att vara ett helt trots skenbar mång­fald el. förändring över tiden ofta filosofi
jagets enhet; söka efter enheten i mång­falden
○ spec. äv. litteratur­vetenskap, om samma rum, tid el. handling (i ett drama)
i 1600-talets Frank­rike ut­vecklades tankarna om de tre enheterna: ett drama skulle ut­spelas in­om rummets enhet, tidens enhet och handlingens enhet
belagt sedan 1457–64 (Skrifter till uppbyggelse från medeltiden); fornsvenska enhet; till 1en!! och -het
2 något (samman­satt) som ut­gör eller upp­träder som en helhet i visst samman­hang, och som vanligen ock­så ut­gör en del av en större helhet; särsk. om del av organisation av något slag
JFR avdelning, sektion 1
enhetschef; planeringsenhet; revisionsenhet; vårdenhet
en enhet (för något)
krigs­maktens stridande enheter; läns­styrelsens administrativa enhet
○ äv. om mer informella grupper, (komplex av) egenskaper eller dylikt
familjen bildar en sluten enhet
belagt sedan ca 1820
3 fast­ställd grund­läggande kvantitet för mätnings­jämförelse
JFR modul
grundenhet; längdenhet; myntenhet; procentenhet; tidsenhet
en enhet (för något)
metern är enhet för längd; elektriska enheter som watt, ohm och volt; index hade stigit två enheter
belagt sedan 1772