publicerad: 2021  
ertappa ertappade ertappat
verb
[e`r-] el. [ä`r-]
● komma på (någon) under ut­övandet av något förbjudet el. med inne­hav av något förbjudet
JFR överraska, överrumpla
någon ertappar någon (med något/att+verb)
någon ertappar någon (med något)
någon ertappar någon (med att+verb)
hon ertappades med droger på en fest; han ertappades i sängen med sin älskarinna
belagt sedan 1659; av tyska ertappen med samma betydelse, till tappen 'trampa på; famla, treva', till Tappe 'bred (djur)fot; tass; spår'
ertappaertappande