publicerad: 2021  
fördriva fördrev fördrivit fördriven fördrivna, presens fördriver
verb
fördri´va
● tvinga att försvinna
någon fördriver någon/något (med något/att+verb)
någon fördriver någon (med något)
någon fördriver någon (med att+verb)
någon fördriver något (med något)
någon fördriver något (med att+verb)
fördriva onda makter; fördriva in­kräktarna
○ spec. i ett fast (äldre) ut­tryck
ont skall med ont fördrivas
○ äv. bildligt få (tiden) att skenbart gå snabbare
han fördrev tiden med att lösa kors­ord
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska fordriva
fördrivafördrivande, fördrivning