publicerad: 2021  
förleda förledde förlett, presens förleder
verb
förle´da
● locka (någon) till fel­aktigt beteende
JFR dåra, locka 2, narra
förleda någon (till något/att+verb)
förleda någon (till något)
förleda någon (till att+verb)
förleda någon (att+verb)
hennes optimistiska bud­givning förledde partnern att bjuda stor­slam
○ ibland med bi­betydelse av förförelse
hon lät sig förledas av hans stiliga ut­seende
○ äv. försvagat ge fel­aktig upp­fattning
JFR lura 1
man ska inte förledas att tro på politikernas löften
belagt sedan 1520-talet; eg. 'leda vilse'; av lågtyska vorleden med samma betydelse
förledaförledande