publicerad: 2021
förse
försåg äv. försedde, försett
verb
●
ofta perfekt particip
ge (någon) vad som behövs i större mängd
JFR
utrusta
någon förser någon/något av/med något
någon förser någon av något
någon förser någon med något
någon förser något av något
någon förser något med något
förse skolan med modern datorutrustning; förse flyktingarna med kläder
○
äv. mer konkret
sätta fast (nödvändigt föremål) på
JFR
anbringa
förse brevet med frimärke; en revolver försedd med ljuddämpare
○
ofta. refl., ibland med bibetydelse av rofferi
förse sig med pennor på förrådet; han såg verkligen till att förse sig av buffén
belagt sedan ca 1400 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska forsea 'se till; förse'; av lågtyska vorsen 'iaktta; sörja för; förbise; försumma'
förseförseende