publicerad: 2021  
förställa förställde förställt, presens förställer
verb
förställ´a
● förändra (en persons känne­tecken) i vilse­ledande syfte
JFR förvända
någon/något förställer något
någon förställer något
något förställer något
förställa rösten i telefon
belagt sedan 1741; 1680 (refl.); av tyska verstellen med samma betydelse
förställaförställande, förställning
förställa sig