publicerad: 2021  
förstöra förstörde förstört, presens förstör
verb
förstö´ra
● göra helt oduglig eller värde­lös
JFR fördärva, grusa 2, ödelägga
någon/något förstör någon/något (för någon)
någon förstör någon (för någon)
någon förstör något (för någon)
något förstör någon (för någon)
något förstör något (för någon)
konst­gödseln förstör jordarna; fienden förstörde en bro; grund­vattnet var förstört; in­passet förstörde den goda stämningen; dåliga kamrater förstörde honom; hon har fått sitt goda namn förstört; han förstörde en god historia genom att börja med poängen; hon har förstört hans liv
○ äv. vanligen perfekt particip djupt upp­röra någon
hon satt röd­ögd och förstörd bred­vid telefonen
○ äv. slösa bort
förstöra pengar på godis
belagt sedan 1506 (kungörelse utfärdad av riksföreståndaren Svante Nilsson till Dalarna om fredsunderhandling med Danmark (Styffe)); fornsvenska forstöra; av lågtyska vorstören '(för)störa'; jfr ur­sprung till 1störa!!
förstöraförstörande, förstöring, förstörelse