publicerad: 2021  
försvara försvarade försvarat
verb
försva´ra
skydda (någon eller något) genom att göra mot­stånd mot an­grepp av konkret el. abstrakt slag; särsk. mot militära an­fall men äv. all­männare
försvarare; försvarskrig
någon försvarar någon/något (mot någon/något)
någon försvarar någon (mot någon)
någon försvarar någon (mot något)
någon försvarar något (mot någon)
någon försvarar något (mot något)
vi är beredda att försvara vårt land; hon fick försvara målet under andra halv­lek; han försvarade det nya betygs­systemet; deras upp­trädande kan inte försvaras
ofta refl.
någon försvarar sig (mot någon/något)
någon försvarar sig (mot någon)
någon försvarar sig (mot något)
han försvarade sig mot an­klagelserna
spec. föra (en an­klagad persons) talan in­för rätta
den an­klagade försvaras av en mycket känd brottmåls­advokat
spec. äv. offentligt bemöta kritik mot av­handling eller dylikt
äv. bildligt med av­seende på position eller dylikt kunna upprätt­hålla
han skulle försvara en plats i lands­laget
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska forsvara 'an­svara för; beskydda; försvara'; (delvis) efter lågtyska vorantworden 'före­träda; beskydda', eg. 'svara för'
försvaraförsvarande, försvar