publicerad: 2021  
ställning ställningen ställningar
ställ·ning·en
substantiv
ställ`ning
1 sätt att stå, sitta eller ligga
arbetsställning; försvarsställning; kroppsställning
i upp­rätt ställning; i sittande ställning; i liggande ställning; de flesta ändrar ställning medan de sover
äv. i fråga om andra före­teelsers placering i förhållanden till var­andra
spec. om militär upp­ställning
ryssarna besköt tjetjenernas ställningar
spec. äv. i erotiska samman­hang
missionärsställning; samlagsställning
de prövade olika ställningar
hålla ställningarna försvara sig (till­räckligt) väli militära samman­hang: trupperna lyckades hålla ställningarna vid stads­gränsen ○ ofta all­männarehemma­laget höll ställningarna och matchen slutade oavgjord
(i) en­skild ställning (i) giv­akthan stod i en­skild ställning
ta ställning för någon/något förklara sig vara an­hängare till någon/någoti sina böcker tar hon tydligt ställning för obegränsad yttrande­frihet
ta ställning mot någon/något förklara sig vara mot­ståndare till någon/någotdet är viktigt att sam­hället vågar ta ställning mot odemokratiska tendenser
belagt sedan 1681; fornsvenska ställning 'byggnads­ställning; kanonlavett'
2 aktuellt läge i på­gående kamp eller tävling
poängställning
ställningen (mellan några) ställningen (i något)
ställningen var jämn mellan de politiska blocken; ställningen var 2–2 i halv­tid
spec. i vissa skicklighets­spel, sär­skilt schack
remiställning
en komplicerad ställning
belagt sedan 1918
3 position i social hierarki eller dylikt
ställning (som någon/något) (i något)
ställning (som någon) (i något)
ställning (som något) (i något)
stärka sin ställning; miss­bruka sin ställning; en kvinna i hög ställning; han har en stark ställning i partiet
äv. ut­vidgat, sär­skilt i politiska samman­hang
Berlins egen­artade ställning under det kalla kriget
belagt sedan 1761
4 (större) konstruktion av glest samman­fogade delar ofta av­sedd att hålla uppe el. samman något
belagt sedan slutet av 1400-talet Ett forn-svenskt legendarium