publicerad: 2021
ställning
ställningen ställningar
ställ·ning·en
substantiv
1
sätt att stå, sitta eller ligga
i upprätt ställning; i sittande ställning; i liggande ställning; de flesta ändrar ställning medan de sover
○
äv. i fråga om andra företeelsers placering i förhållanden till varandra
○
spec. äv. i erotiska sammanhang
missionärsställning; samlagsställning
de prövade olika ställningar
hålla ställningarna
försvara sig (tillräckligt) väli militära sammanhang:
trupperna lyckades hålla ställningarna vid stadsgränsen
○ ofta allmännarehemmalaget höll ställningarna och matchen slutade oavgjord
(i) enskild ställning
(i) givakthan stod i enskild ställning
ta ställning för någon/något
förklara sig vara anhängare till någon/någoti sina böcker tar hon tydligt ställning för obegränsad yttrandefrihet
ta ställning mot någon/något
förklara sig vara motståndare till någon/någotdet är viktigt att samhället vågar ta ställning mot odemokratiska tendenser
belagt sedan 1681;
fornsvenska ställning 'byggnadsställning; kanonlavett'
2
aktuellt läge i pågående kamp eller tävling
poängställning
ställningen (mellan några)
ställningen (i något)
ställningen var jämn mellan de politiska blocken; ställningen var 2–2 i halvtid
○
spec. i vissa skicklighetsspel, särskilt schack
remiställning
en komplicerad ställning
belagt sedan 1918
3
position i social hierarki eller dylikt
JFR
egenskap 2
ställning (som någon/något) (i något)
ställning (som någon) (i något)
ställning (som något) (i något)
stärka sin ställning; missbruka sin ställning; en kvinna i hög ställning; han har en stark ställning i partiet
○
äv. utvidgat, särskilt i politiska sammanhang
Berlins egenartade ställning under det kalla kriget
belagt sedan 1761
4
(större) konstruktion av glest sammanfogade delar ofta avsedd att hålla uppe el. samman något
SE
ställa 1
belagt sedan slutet av 1400-talet
Ett forn-svenskt legendarium