publicerad: 2021  
1flor floret, plural flor, bestämd plural floren
flor·et
substantiv
● tunn, genom­skinlig vävnad vanligen anv. som slöja
JFR 1slöja 1
florsikt; florstunn; sorgflor
en dam­hatt med svart flor
○ äv. bildligt
ett tunt flor av grönska
belagt sedan 1633; av tyska Flor 'tunt tyg; lugg på sammet'; av samma urspr. som velour
2flor ingen böjning, neutrum
substantiv
● i vissa ut­tryck blomstring
florist
sommaren stod i sitt fulla flor
○ ofta bildligt
hennes diktning stod i sitt fulla flor
belagt sedan 1535; via tyska av lat. flo´s 'blomma'; besläktat med 1blomma!!; jfr ur­sprung till flora