publicerad: 2021  
kämpe kämpen kämpar
kämp·en
substantiv
käm`pe
1 person som kämpar
frihetskämpe; miljökämpe; slagskämpe
tack vare kämparna i försvaret lyckades borta­laget rädda oavgjort
○ ur­sprungligen om krigare eller dylikt
kämpagrav; kämpasaga
belagt sedan 1309 (testamente upprättat av ärkebiskopens ställföreträdare Knut (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kämpe; av lågtyska kempe med samma betydelse; till kämpa
2 vanligen plur. och i sammansättn. typ av växt med oansenliga blommor i täta ax på smala, styva stjälkar och med blad i rosett vid marken
gulkämpar; rödkämpar; svartkämpar
kämparna till­hör grobladssläktet
belagt sedan 1751; växten har an­vänts i vissa tävlings­lekar