SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 fruntimmer fruntimret, plural fruntimmer, bestämd plural fruntimren frun|timr·et substantiv frun`timmer ● ofta något nedsättande kvinna ett rejält fruntimmer; jaga fruntimmer; ja se fruntimmer! belagt sedan 1721; av lågtyska vruwentimmer med samma betydelse, eg. 'frustuga', därefter kollektiv bet., därefter individuell; jfr ursprung till timmer SO Alfabetisk lista fruktyoghurt (yoghurt) fruktämne subst. fruktämne (frukt) fruktämne (ämne) frulle subst. fruntimmer subst. fruntimmershistorier (historia) fruntimmerskarl subst. fruntimmerskarl (karl) fruntimmersveckan subst. frusa verb Till alla ordböcker
