publicerad: 2021  
fyr fyren fyrar
fyr·en
substantiv
1 an­ordning som av­ger ljussignaler till väg­ledning för sjö­farten ofta placerad i (högt) torn
JFR sjömärke
fyrsken; blixtfyr; blänkfyr; ensfyr; hamnfyr; ledfyr
Grönskärs fyr; fyrens ledande vita sektor
○ ofta med tanke på byggnaden
man såg konturerna av Vinga fyr och båk
○ äv. om navigerings­anordningar utan ljus vanligen i sammansättn.
radiofyr
○ ibland äv. om andra signal­anordningar vanligen i sammansättn.
trafikfyr
belagt sedan 1727; av lågtyska für 'eld', mot­svarande tyska Feuer, engelska fire, grek. py´r; jfr ur­sprung till fyrbåk, fyrverkeri, pyro-
2 i vissa ut­tryck eld särsk. så­dan som an­vänds för upp­värmning
JFR brasa
sätta fyr på veden; hålla fyr i kaminen; far­tyget hade fyr under ång­pannorna
vara fyr och flamma för något vara entusiastisk över någothan var fyr och flamma för förslaget om arbetstids­förkortning
belagt sedan 1658
3 något ålderdomligt i vissa ut­tryck organiserad beskjutning
JFR eld 2
ge fyr mot fienden
belagt sedan 1632
4 var­dagligt vanligen i vissa ut­tryck (glad) person vanligen pojke el. man
JFR 1prick 4
en glad fyr
belagt sedan 1843; trol. förk. av lågtyska firburs 'gesäll utan arbete'; till fira 1