publicerad: 2021  
glöda glödde glött, presens glöder
verb
glö`da
ge ifrån sig ljus och värme vid (svagt) brinnande utan låga
glöda (av något)
glöda (för någon/något)
glöda (för någon)
glöda (för något)
glödande kol
äv. ut­vidgat av­ge (starkt koncentrerat) ljussken till följd av (en­bart) upphettning
plattan hade stått på så länge att den glödde; förstärkarens röda lampa glödde i mörkret
äv. bildligt, spec. ha starka, till synes lysande färger
höstlöven glödde; hennes kinder glödde efter lång­promenaden
spec. äv. vara mycket upp­hetsad eller engagerad
glöda av iver; hon glöder för de svaga i sam­hället
belagt sedan 1457; 1635 i bildlig bemärkelse (Tungulus); fornsvenska glödha
glödaglödande