publicerad: 2021  
gnida gned gnidit gniden gnidna, presens gnider
verb
gni`da
1 under för­hållandevis hårt tryck föra en yta över en annan yta; ibland med upp­repade rörelser fram och till­baka; ofta i syfte att av­lägsna el. på­föra någon beläggning eller dylikt
JFR gno 1, gnugga 1, polera
gnidning
någon gnider (på) något (med något) någon gnider något mot något
äpplena hade gnidits rena och blanka; hon satt och gned på sin fiol; han gned kinden mot babyns hår
○ ibland med ton­vikt på resultatet ofta med partikel, t.ex.bort, in
någon gnider bort/in något
någon gnider bort något
någon gnider in något
hon gned in hans rygg med liniment; hon försökte gnida bort hinnan; barnen gned in snö i an­siktet på var­andra
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska gnidha; ev. delvis lån av lågtyska gniden med samma betydelse; trol. urspr. ljud­härmande
2 leva snålt och där­igenom spara sina resurser
JFR gneta, snåla
gnidare; gnideri
någon gnider (ihop något) någon gnider (ihop till något)
spara och gnida
○ ibland med ton­vikt på resultatet
trots måttliga in­komster hade han lyckats gnida ihop en förmögenhet
belagt sedan 1839
gnidagnidande