publicerad: 2021  
granne grannen grannar
grann·en
substantiv
grann`e
● person som bor nära viss annan person
JFR nabo
grannfamilj
någons granne
granne med/till någon
granne med någon
granne till någon
några är grannar
goda grannar; låna lite kaffe av grannen; en av hennes grannar har en extra­nyckel hem till henne; huset låg ödsligt med en kilometer till närmaste granne
○ äv. med inne­börd av ömse­sidighet
de var grannar i 20 år
○ ibland i mer el. mindre adverbiell an­vändning
de bor granne med en känd skåde­spelare
○ äv. om person, land el. före­teelse som befinner sig nära viss annan (annat) på något sätt
grannby; grannförsamling; grannstat; bordsgranne; rumsgranne
Fin­lands store granne i öster
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska granne; samma ord som gotiska garazna, till ga- 'samman' och razn 'hus'; jfr ur­sprung till gränd, rannsaka
Kaos är granne med Gud. Erik Johan Stagnelius, Vän! I förödelsens stund (ca 1820), äv. titel på pjäs av Lars Norén (1983)