publicerad: 2021  
häger hägern hägrar
hägr·ar
substantiv
´ger
en ljusgrå stork­fågel som i flykten håller halsen S-formigt in­dragen och benen bakåt­sträckta
orörlig stod hägern vid strandkanten och spanade efter fisk; hägrarnas grova ris­bon högt uppe i träden
äv. om när­besläktade fåglar vanligen i sammansättn.
purpurhäger; silkeshäger
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska hägher; gemensamt germanskt ord; urspr. ljud­härmande