SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 hänge hänget hängen häng·et substantiv häng`e ● hängande, axliknande blomställning som faller av efter blomningen; hos bl.a. många lövträd SYN. blomhänge blomhänge; hanhänge; sälghänge hasselbuskarnas hängen belagt sedan 1750; bildat till hänga SO Alfabetisk lista hängbuk subst. hängbuk (buk) hängdal subst. hängdal (dal) hängdriva subst. hänge subst. hänge sig verb hängflygning subst. hängfärdig adj. hängig adj. hängivelse subst. Till alla ordböcker