SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 hanne hannen hannar hann·en substantiv hann`e ● djur av hankön SYN. hane 3 ejderhanne; fågelhanne; sälhanne belagt sedan 1697; sen bildn. till han; tidigare en han(n), en hon; jfr ursprung till hona SO Alfabetisk lista hankön subst. hankön (kön) hankönad adj. hanlig adj. hann (hinna) hanne subst. hanorgan subst. hanplanta (planta) hanrej subst. hans (han) hansa subst. Till alla ordböcker
