publicerad: 2021  
huka sig hukade hukat
verb
hu`ka sig
● böja sig ner till hop­krupen, (halv)sittande ställning spec. för att skydda sig
någon hukar sig någonstans
huka er, han laddar om!; de hukade sig kring bålet
○ äv. bildligt i fråga om tyst el. skamsen reaktion på kritik eller dylikt
klassen hukade sig under lärarens ut­skällning
belagt sedan 1640; trol. av lågtyska huken med samma betydelse; trol. urspr. 'vara böjd, välvd' och besläktat med 1hög!!
huka sighukande, hukning