publicerad: 2021  
1kräk kräket, plural kräk, bestämd plural kräken
kräk·et
substantiv
● ned­sättande moraliskt klander­värd person
JFR fä 2, usling
nazistkräk
hon är ett kräk som tjänar pengar på förtal av tidigare pojk­vänner
○ äv. som rent skälls­ord
ditt fega kräk!
○ äv. om svag el. vilje­lös person
ett beskedligt kräk som aldrig vågar stå på sig
○ äv. om djur ned­sättande el. ömkande
hundkräk; kattkräk
ge kräken mat; det oskyldiga lilla kräket
belagt sedan 1712 (1640 om djur); till fornsvenska kräka 'kräla; krypa'; besläktat med krake, krok
Minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny hög­tidlig yra
eldas vid sefirens fläkt. Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 64 ("Fjäriln vingad syns på Haga")