publicerad: 2021
intransigent
neutrum intransigent, bestämd form och plural intransigenta
in·trans·ig·ent
adjektiv
[-gen´t] 
●
mindre brukligt
omedgörlig
en intransigent hållning
belagt sedan 1886;
av franska intransigeant med samma betydelse; av spa. intransigente med samma betydelse; till lat. transig´ere 'förmedla; komma överens med'
