SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

käl kälen kälar

käl·en

substantiv

● typ av ur­holkad kant­profil i ram, bräda eller dylikt

kälhyvel; källist; hålkäl

belagt sedan 1805; av tyska Kehle 'strupe; käl'; besläktat med lat. gul´a 'mat­strupe'

SO

Alfabetisk lista

  käkhåla subst.
  käkhåleinflammation (käkhåla)
  käkled subst.
  käkmuskel (käke)
  käkrem subst.
  käl subst.
  käla verb
  kälhyvel (käl)
  kälkbacke subst.
  kälkborgaranda (kälkborgare)
  kälkborgare subst.

  Till   alla ordböcker