publicerad: 2021  
kamma kammade kammat
verb
kamm`a
● ibland med partikelnigenom reda ut och ordna (huvud­hår) med kam
okammad
någon kammar någon/något
någon kammar någon
någon kammar något
någon kammar (ut) något
kamma luggen; kamma håret; kamma barnen; kamma igenom håret med lus­kam
○ ofta med ton­vikt på resultatet ibland med partikel, sär­skiltut
kamma sid­bena; kamma ut lockarna
○ ofta refl.
han stod och kammade sig fram­för spegeln
○ äv. något ut­vidgat
kamma matt­fransarna; kamma ullen
kamma noll se noll
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska kamba; till kam
kammakammande, kamning
kamma hem, kamma igenom, kamma in