publicerad: 2021  
kammare kammaren äv. vardagligt kammarn, plural kamrar el. kammare, bestämd plural kamrarna äv. kammarna
kamr·ar
substantiv
kamm`are
1 litet bostads­rum
barnkammare; jungfrukammare; studerkammare; sängkammare
lägenhet med tre rum och kammare
○ ibland med bi­betydelse av in­stängdhet eller dylikt
kammarluft; kammarlärd
sitta hemma på sin kammare och uggla
○ äv. om (mindre) rum med viss funktion vanligen i sammansättn.
gravkammare; klädkammare; lönnkammare; skattkammare; vindskammare
○ i sammansättn. äv. för att ut­trycka att något sker i mindre grupp eller dylikt
kammarkör; kammarmusik; kammarspel
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska kamar, kammare; av lat. cam´era 'valv; rum'; jfr ur­sprung till chambre séparée, kamera, kamrat, tjomme
2 vanligen i sammansättn. av­gränsat del­utrymme med (viss) speciell funktion särsk. av teknisk natur
syrekammare; tryckluftskammare
○ spec. äv. anatomi
hjärtkammare
hjärtats högra kammare pumpar syre­fattigt blod till lungorna; hjärtats vänstra kammare pumpar syrerikt blod till kroppens vävnader
belagt sedan 1443 i bet. 'del av skjutvapen' Tynnelsöinventariet
3 vanligen i sammansättn. av­delning av (viss) myndighet särsk. av myndighet med förvaltande upp­gifter
auktionskammare; drätselkammare; tullkammare
○ spec. historiskt i Sverige av­delning av riks­dag
JFR underhus, överhus
första kammaren; andra kammaren
belagt sedan 1507 i bet. 'kammarrätt' brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)