publicerad: 2021  
kandidat kandidaten kandidater
kand·id·at·en
substantiv
kandida´t
1 person som är sökande eller på­tänkt till ett ämbete eller ett pris
kandidatnominering; kandidatur; Nobelpriskandidat; påvekandidat; riksdagskandidat
en tänkbar kandidat; en given kandidat; en stark kandidat; ut­se en kandidat
en kandidat (för/till något)
en kandidat (för något)
en kandidat (till något)
kandidater till ordförandeposten; partiets kandidat i presidentvalet
○ äv. bildligt om någon som skulle kunna råka ut för något eller dylikt i sammansättn.
självmordskandidat
belagt sedan 1680; av lat. candida´tus 'vitklädd; sökande till ett ämbete', till can´didus 'skinande vit'; jfr ur­sprung till kandelaber
2 (ut­märkelse för) person som av­lagt vissa simprov
JFR magister 2
belagt sedan 1824
3 ofta för­kortatkand. (titel för) person med lägre akademisk examen efter (normalt) tre års studier
JFR magister 3, 2master
kandidatexamen; kandidatnivå; kandidatuppsats
filosofie kandidat; medicine kandidat; teologie kandidat
○ äv. (sär­skilt förr) om så­dan examen
ta kandidaten
○ förr äv. som tilltals­ord till student
"Kan kandidaten redo­göra för orsakerna till trettio­åriga kriget?" frågade professorn
belagt sedan 1736