publicerad: 2021  
kapa kapade kapat
verb
ka`pa
1 ofta med partikelnav, utan större betydelse­skillnad korta av (något) genom huggning, sågning eller avskärning
någon kapar (av) något
de måste kapa benet under knäet; kapa (av) bräd­bitarna till lagom längd
○ äv. med av­seende på det som av­lägsnas
hon kapade grenarna på trädet
○ äv. med av­seende på abstrakta före­teelser
kapa de tre sista styckena i talet; kapa de mest kostnads­krävande åtagandena
belagt sedan 1698; av lågtyska kappen med samma betydelse; av ovisst urspr.
2 med (hot om) våld över­ta kontrollen över far­kost eller dylikt; för direkt vinning el. i (politiskt) utpressningssyfte
JFR uppbringa 2
kaperi
någon kapar något
planet kapades över Medelhavet; kapa ett far­tyg
○ spec. förr som ett led i sjökrigföringen
JFR kapare 2
○ äv. bildligt
id-kapning
bedragarna kapade hennes identitet
belagt sedan 1749; av nederländska kapen med samma betydelse, till frisiska kap 'köp'
kapakapande, kapning
kapa till sig, kapa åt sig