SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

karavell karavellen karaveller

karav·ell·en

substantiv

karavell´

● typ av medel­tida far­tyg riggat med latin­segel

belagt sedan 1687; av franska caravelle med samma betydelse; ur grek. ka´rabos 'kräfta; lätt far­tyg'; jfr ur­sprung till kravell

SO

Alfabetisk lista

  karavan subst.
  karavanförare (karavan)
  karavanhärbärge (karavan)
  karavanseraj subst.
  karavanväg (karavan)
  karavell subst.
  karbad subst.
  karbad (kar)
  karbamid subst.
  karbas subst.
  karbid subst.

  Till   alla ordböcker