publicerad: 2021  
kaskelot kaskeloten kaskeloter
eller
kaskelott kaskelotten kaskelotter
kaskel·ot·en, kaskel·ott·en
substantiv
[-åt´] el. [-o´t]
● en mycket stor tand­val med stort, fyr­kantigt huvud och liten under­käke före­kommande särsk. i varma hav
SYN. pottval
kaskelottolja
i kaskelotens tarm­kanal bildas ambra, i fram­huvudet val­rav
belagt sedan 1786; av franska cachalot med samma betydelse; av spa., port. cachalote med samma betydelse, till cachola 'stort huvud'