publicerad: 2021
kasta
kastade kastat
verb
kas`ta 
1
få (något) att fara i en båge genom luften, med hjälp av en svängande rörelse av armen
kastning
kasta pil; kasta diskus; kasta snöboll; hon kastade en apelsin till honom; de kastade prick mot en papperskorg; de kastade badbollen mellan sig; han kastade ner nyckeln från köksfönstret
○
äv. bildligt i fråga om snabba el. plötsliga manövrer eller dylikt, ofta som ett slags överdrift
han kastades i fängelse; kasta i sig maten
○
äv. med avseende på abstrakta företeelser
kasta slängkyssar; hon kastade en blick på klockan; de kastade glåpord efter henne
○
äv. om föremål
ge upphov till något som kan uppfattas som uppkommet genom ett kast
något kastar något (någonstans)
kroppen kastade en lång skugga; elden kastade ett rött sken över rummet
handsken är kastad
se
handske
kasta ett getöga på något
se
getöga
kasta ett öga på något
se
öga
kasta in handduken
se
handduk
kasta ljus över något
se
ljus
kasta macka
se
macka
kasta masken
se
mask
kasta någon under bussen
se
buss
kasta någon ur sadeln
se
sadel
kasta (pengarna) i sjön
se
sjö
kasta smörgås
se
smörgås
kasta stridshandsken
se
stridshandsken
ta upp den kastade handsken
se
handske
tärningen är kastad
se
tärning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska kasta, urspr. 'kasta ihop i en hög'; nord. bildn. till
1kast 3
2
ibland med partikel, särskiltbort, utan större betydelseskillnad
befria sig från något oanvändbart
JFR
slänga 1
kasta (bort) de utslitna kläderna; kasta soporna; kasta (bort) den tomma kartongen
○
spec.
lägga bort (mindre värdefullt spelkort) i ett stick som motparten ändå vinner
○
äv. bildligt
kasta bort sitt liv
kasta vatten
se
vatten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3
föda för tidigt vanligen med dödfödd unge som resultat; om husdjur
kastning
djur kastar
belagt sedan ca 1500
Läke- och örte-böcker
4
sy med kaststygn
kastning; kastsöm
någon kastar något
kasta alla sömmar
belagt sedan 1883
kastakastande
