publicerad: 2021  
kil kilen kilar
kil·en
substantiv
● ett enkelt redskap vars aktiva del är ett spets­vinkligt stycke av trä, järn eller dylikt och som drivs in i mellan­rum eller dylikt för att lyfta, stötta el. bräcka isär
sprängkil
hon klöv ved­träet med kil; han slog in en kil under ställningen så att den stod stadigt
○ äv. om något som liknar en kil
kilklack; kilskrift
driva in en kil skapa osämja och splittringdebatten om homo­äktenskap drev in en kil mellan partierna i alliansen
belagt sedan 1499 (inventarieförteckning på finska Nyslott (Arwidsson)); fornsvenska kil; trol. av lågtyska kil med samma betydelse, urspr. 'ngt som klyver'