publicerad: 2021  
klampa klampade klampat
verb
klam`pa
1 trampa hårt, tungt och ljudligt på grund av att man bär tunga, hårda skor
SE 2klamp JFR 2trampa 1
någon klampar (fram/in) (någonstans)
någon klampar (fram) (någonstans)
någon klampar (in) (någonstans)
vem klampar i far­stun?; klampande trä­skor; klampande soldater
○ äv. med ton­vikt på rörelseriktningen (och på fram­fusighet) ofta med partikel, t.ex.fram, in
han klampade direkt in i säng­kammaren; de klampade hemvant in i köket
belagt sedan 1845; bildat till 1klamp!!
2 stapla och sortera virke
klampning
någon klampar något
belagt sedan 1876
klampaklampande