publicerad: 2021  
skaft skaftet, plural skaft, bestämd plural skaften
skaft·et
substantiv
1 lång­smalt hand­tag på verk­tyg eller dylikt
JFR fäste 3
knivskaft; kvastskaft; penselskaft; pipskaft
skaftet (på/till något)
skaftet (på något)
skaftet (till något)
hon höll i skaftet på yxan
per skaft var­dagligtper personde samlade in 20 kronor per skaft och köpte en blomma till sin klass­föreståndare
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn. öxa-; (Uplands-Lagen)) fornsvenska skapt, skaft; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. sca´pus 'skaft' och grek. ske´ptron 'stav'; jfr ur­sprung till 1schakt!!
2 av­lång växt­del som håller uppe blomma eller blad
JFR stjälk, stängel
bladskaft; blomskaft
de gröna skaften på jord­gubbarna
○ äv. något ut­vidgat
skaftet på hönsfjädern
○ äv. om liknande före­teelse utan an­knytning till djur- el. växt­världen
halv­notens skaft
ha huvudet på skaft se huvud
ha ögonen på skaft se öga
ha öronen på skaft se öra
belagt sedan 1504 (i sammansättn. -havre; (brev från prästen i småländska Villstad till Svante Nilsson om betungande gästning (Styffe)))
3 del av fotbeklädnad som går upp längs benet
kängskaft; pjäxskaft; strumpskaft; stövelskaft
belagt sedan 1745
4 käpp i väv­stol som solven träds upp på
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); trol. efter solv­käppens likhet med ett spjutskaft