publicerad: 2021
tribun
tribunen tribuner
trib·un·en
substantiv
1
upphöjd plats eller anordning för offentligt framträdande eller framförande
konserttribun; talartribun
○
äv. utvidgat
upphöjd plats
belagt sedan 1780;
till
tribun 2
2
vanligen i sammansättn.
en hög fornromersk ämbetsman
folktribun; krigstribun
○
ibland äv. (i sammansättn.) om nutida motsvarighet
belagt sedan 1768;
av lat. tribu´nus med samma betydelse, trol. urspr. 'ledare för en stam, ett stadskvarter'; jfr ursprung till
tribalism