publicerad: 2021  
koxa koxade koxat
verb
[kok`sa] äv. [kåk`sa]
● var­dagligt; dialektalt titta när­gånget och ny­fiket
koxa (på/efter någon/något)
koxa (efter någon)
koxa (efter något)
koxa (på någon)
koxa (på något)
belagt sedan ca 1635; bildn. till sv. dial. koka, koga 'titta'
koxakoxande