publicerad: 2021  
krepera kreperade kreperat
verb
krepe´ra
● ålderdomligt dö
krepera (av något)
○ nu­mera vanligen som över­drift
hon var nära att krepera av ilska
belagt sedan 1680; av tyska krepieren 'brista; explodera'; av lat. crepa´re 'slamra; braka; brista'; jfr ur­sprung till diskrepans, krevera
kreperakreperande, krepering