publicerad: 2021  
bonde bonden bönder
substantiv
bon`de
● person som liv­när sig och sin familj på själv­ständigt lant­bruk på egen el. arrenderad mark
SYN. lantbrukare JFR farmare, hemmansägare, lantarbetare, statare
bondebefolkning; bondehemman; skogsbonde; småbonde; storbonde
själv­ägande bönder; han är bonde som far sin; en bonde som håller på sitt; hon ville åter­vända till naturen och bli bonde
○ spec. i historiska samman­hang om med­lem av det lägsta ståndet av fria med­borgare i plur. el. sammansättn.
frälsebonde; kronobonde; skattebonde
adel, präster, borgare och bönder; kungen och bönderna förenade sig mot adeln
○ ibland med an­tydan om enkelhet, grovt upp­trädande, bristande bildning etc. i ofta något ålderdomligt ned­sättande ut­tryck
JFR lantis
bonddryg; bondgrann; bondkomiker
○ äv. om den svagaste pjäsen i schack
bondedrag; fribonde
offra en bonde; vinna en bonde
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Eggvena, Västergötland); vanligen runformer bonta, bunta (ack.), fornsvenska bonde; urspr. presens particip av 1bo!! med bet. 'boende; bo­fast'