publicerad: 2021
kullrig
kullrigt kullriga
kull·rig
adjektiv
●
tydligt rundad som en kulle eller dylikt
○
äv. om yta eller dylikt med många små upphöjningar
kullrig mark; kullrig is
belagt sedan 1666
Varje ton liksom en ärt
den föll så kullrig och rulla ur truten. Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51
den föll så kullrig och rulla ur truten. Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51