publicerad: 2021  
kyssa kysste kysst, presens kysser
verb
kyss`a
● ge kyss(ar)
SE kyss 1 JFR pussa
tungkyssa
någon kysser någon (på något) någon kysser (på något)
kyssa på hand; brud­gummen kysste bruden; hon kysste honom ömt
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska kyssa, kössa, till kus, kos 'kyss'; ev. ljud­härmande
kyssakyssande
Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud. Hjalmar Gullberg, Kyssande vind (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
kyssas