publicerad: 2021  
1tina tinade tinat
verb
ti`na
1 ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad över­gå från hård­fruset till mjukare till­stånd genom upp­värmning
något tinar (upp)
den djup­frysta fisken fick tina några timmar i rums­temperatur
○ ibland spec. smälta
isen började tina (upp) i sol­skenet
○ äv. bildligt om person endast med partikel bli gladare och mer sällskaplig
någon tinar upp
efter några drinkar tinade gästerna upp
belagt sedan 1681; bildn. till sv. dial. tiden 'inte frusen'
2 ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad till­föra värme för att över­föra (något) från hård­fruset till mjukare till­stånd
någon tinar (upp) något
tina den djup­frysta fisken
○ äv. bildligt endast med partikel göra gladare och mer sällskaplig
någon tinar upp någon
tina upp gästerna med lite av­väpnande små­prat
belagt sedan 1749
tinatinande, tining
2tina tinan tinor
tin·an
substantiv
ti`na
1 ett bur­format fiske­redskap av in­stängnings­typ, på­minnande om mjärde
hummertina; laxtina; åltina
belagt sedan 1559; sv. dial. tena; till ten i bet. 'kvist' (tinan flätades urspr. av vidjor)
2 typ av mindre (lagg)kärl
smörtina
belagt sedan 1549; av lågtyska tine 'kärl'; ur lat. ti´na 'vinfat'