publicerad: 2021  
lycklig lyckligt lyckliga
lyck·lig
adjektiv
lyck`lig
1 som känner var­aktig, djup glädje och tillfreds­ställelse om person
JFR glad 1
lycklig (för/över någon/något/att+verb/sats)
lycklig (för någon)
lycklig (för något)
lycklig (för sats)
lycklig (för att+verb)
lycklig (över någon)
lycklig (över något)
lycklig (över sats)
lycklig (över att+verb)
de levde lyckliga i många år; hon var lycklig med honom; en lyckligt lottad familj (adverbial)
äv. mer till­fälligt glad, avunds­värd
han var lycklig över berömmet; hon är lycklig som får resa; de är lyckliga ägare till en träd­gård full med frukt­träd och bär­buskar
äv. om handling, tid och dylikt
ett lyckligt leende; ett lyckligt äktenskap; deras lyckligaste tid; de är lyckligt gifta (adverbial)
skatta sig lycklig an­se sig vara lyckligi visst av­seende: han kan skatta sig lycklig att han inte ådrog sig några allvarliga skador vid vurpan
belagt sedan 1751; fornsvenska lykkeliker 'som slutar gynnsamt'; till 1lycka!!
2 som med­för gynnsamma följder
ett lyckligt beslut; äventyret av­löpte lyckligt (adverbial)
spec. som med­för glädje och tillfreds­ställelse
lycklig resa!; ett lyckligt slut på filmen
en lycklig till­dragelse se tilldragelse
prisa sin lyckliga stjärna se stjärna
vara född under en lycklig stjärna se stjärna
belagt sedan 1486 Monumenta diplomatica Svecana