SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 manick manicken manicker man·ick·en substantiv manick´ ● vardagligt mindre föremål gärna av tekniskt slag, ofta med ovanlig el. obestämd användning JFR grej 1, mackapär, 2moj en batteridriven manick som gungade vaggan belagt sedan 1885; av lågtyska manneke 'figur; docka', diminutiv av mann 'man'; jfr ursprung till mannekäng SO Alfabetisk lista mangrove subst. mangårdsbyggnad subst. manhaftig adj. manhål subst. mani subst. manick subst. manierad adj. maniererad adj. manierism subst. 1manifest adj. 2manifest subst. Till alla ordböcker